EIKs historia

20-talet

Efter första världskrigets slut, vaknade åter idrottsintresset i landet; så även på Ekerö. Ekerö IK bildades och en fin gammal hage, Nordströms hage, ägd av ryttmästare Ihre, ställdes till klubbens förfogande. Efter ett omfattande ideellt slit med stenar, stubbar och en korsande väg som måste jämnas till, låg den där precis som nu; Ekerövallen.

30-talet

Målsättningen med fotbollsspelandet var att ha trevligt tillsammans och inte primärt att klättra i något seriesystem. Motståndare gick att ordna ändå även om resorna ibland blev långa. Ärkefienden under dessa år var Drottningholm, som till varje pris skulle besegras. Dansbaneverksamheten som inletts under 20-talet fortsatte, nu med en nyspikad dansbana.

40-talet

Klubbens verksamhet utvidgades till att omfatta även bandy och skidor. En bortamatch i fotboll mot t.ex. Österåker tog hela dagen i anspråk på grund av de usla kommunikationerna. Bandy spelades på sjöisen utanför Malmvik eller i Träkvista sandtag. Eventuell snö fick spelarna själva skotta undan före och under matcherna.

50-talet

Klubben hamnade i en vågdal under detta decennium. Tidvis var det så illa att man till och med talade om upplösning av den. Antalet medlemmar var 50 och ett tjugotal av fotbollsspelarna gick över till den konkurrerande klubben Sefyr. Det är förståeligt att just matcherna mot Sefyr därefter blev en kamp på liv och död.

60-talet

Efter nedgången reste sig klubben och det med besked. Flickorna gjorde sin entré och sysslade bland annat med konståkning, fotboll, gymnastik och bordtennis. En veritabel explosion noterades på ungdomssidan och klubben fick egen lokal i gamla Konsum vid Träkvista. Små grusplaner växte fram i de nya bostadsområdena som blev resultatet av den ökade inflyttningen.

70-talet

Expansion och idrottsliga framgångar kännetecknade sjuttiotalet. Damfotbollen fick fäste och EIK spelade där i högsta serien. Herrlaget etablerade sig i div IV och på ungdomssidan var klubben en av de största i Stockholmsområdet. De ”fina” klubbarna fick upp ögonen för talangerna på Mälaröarna och såg klubben som en plantskola för sina egna behov. Konstfrusen isbana byggdes på Träkvistavallen. Ekerö IK och Skå IK delade på tiderna på isbanan.

80-talet

Antalet medlemmar nådde 1000 vilket ökade behovet av administrativt stöd. Föreningen beslöt därför att anställa en idrottskonsulent på egen bekostnad. Kommunen byggde äntligen omklädningsrum på Träkvistavallen vilket uppskattades mycket av såväl fotbollsspelare som hockeylirare. Projektgruppen för ny ishall förverkligade idéen tillsammans med kommunen om en egen ishall. Förhoppningarna på fortsatt statligt och kommunalt stöd till den socialt viktiga idrottsrörelsen var stora.

90-talet

Decenniet kännetecknades av stora strukturella förändringar. EIK tog över driften av Träkvistavallen och Ekerövallen. Café Ugglan flyttades till Träkvistavallen och blev café där istället. Den förra läkarstationen blev kansli och samlingslokal för klubben. Troxhammar Golfs temporära klubbhus blev förråd, skridskosliperi och klubblokal på Träkvistavallen. Bemanningen på kansliet dubblerades. Idrottsverksamheten växte lavinartat med 50 fotbollslag och 15 hockeylag samt nya verksamheter som cykel, konståkning och innebandy.

2000-talet

Visionernas årtionde?

Ekerö IK arbetar för att förverkliga sina visioner om Träffpunkt Träkvistavallen. Ett sportcentrum för dag- och kvällsaktiviteter mitt i ”byn”. Här kommer man att kunna vara aktiv såsom inskriven inom förskola, skola, på sin fritid eller som pensionär. Ett väl fungerande sportcentrum med ishall, bollhall, konstgräsplaner och kaféverksamhet.